Så skönt det var att ligga och dra sig imorse, ändå tills jag såg klockan och insåg att jag hade en timme på mig att äta frulle, fixa kläder, frissen och hela faderullan!! *panik*
Men det gick och vi kom iväg! 10.25 stod vi på parkeringen utanför Ängelholms sjukhus för ännu ett besök hos Kurator K. Alicia bestämde att dom skulle fika istället för att mata ankor :P

Vi pratade, jag berättade vad som hänt sen sist då jag berättade om min idé om att starta eget.. och idag är jag egenföretagare :D
Kom in på den dära biten med att inte “kunna” gå in i en affär. Att det tar emot och att paniken kryper på. Jag känner mej så sjukt dålig, handikappad, fastlåst… av att inte kunna traska ner till affären och köpa mjölk om den är slut.. eller välja mitt eget godis om lördagarna. Vardagen blir väldigt påverkad! Kurator K överraskade mig genom att resa sig och säga “kom så går vi ner på apoteket!”. Hela jag skrek !!!neeeeeej!!! inombords men jag hakade på. Hon kollade mig hela tiden hur jag reagerade, men det var ingen stor reaktion faktiskt. Det gick bra! Vi var inne på apoteket och svängde runt hyllorna, sen såg vi min fina lilla familj i cafeterian så vi svängde dit och sa hej, sen gick vi igenom kiosken innan vi gick tillbaka till kuratorsenheten. Känslan var GLAD! Jag kunde, jag dog inte, jag fick inte panik, jag kunde, jag vågade!

Tror det hjälpte väldigt mycket att jag viste att jag hade Kurator K med mig, skulle jag få panik så skulle hon finnas där.

Vi pratade en stund till och kom överens om lite saker som hon ska kolla upp tills nästa besök om en 4 veckor. Sen kom hon på att hon behövde handla på apoteket och frågade om jag ville följa med, helt frivilligt.. och eftersom jag inte dog 20 minuter tidigare så hakade jag på. Nu blev det dock lite hjärtklappning och yrsel eftersom det blev lite mer att stå stilla, vänta. Men jag gjorde det! :)