Som jag skrev i tidigare inlägg så är jag ganska nere idag, jag är trött på att må som jag gör både fysiskt och psykiskt och så ledsen eftersom det påverkar min lilla familj :(
Som idag, pappan i huset ville åka skridskor och tar då med sig Alicia som för första gången ska få stå på ett par söta små vita skrillor.. och här sitter jag. Tårarna har runnit massa. Jag missar det, jag finns inte där och så slutar det med… jag är en dålig mamma.
Och nej, åter nej.. det är inte bara att följa med. Och just nu har jag det fysiska emot mig också. FAAAN!
Jag vill så gärna! Det är stora händelser i mina barns liv som jag missar… jag vill inte mera! :(
Hur tar man sig igenom det? Kommer dom att må dåligt av det? Påverkar det deras uppväxt att jag inte finns där som en mamma ska finnas?
Nu har jag iallafall skickat iväg ett mail till kuratorn om vad jag vill och hela den biten, och för en ny tid.. jag vill få mer hjälp, inte bara samtal. Vill inte knapra piller, men kan de hjälpa mej att komma tillbaka till livet så….! ‘

Ni tre, ni är mitt allt! <3