Smärtan har varit riktigt jobbig dom senaste dagarna och det har inte varit mycket tid utan smärta… jag anser ändå att jag är en ganska smärttålig person. Åkte ju inte in med blindtarmen förrän den höll på att brista, har fött två barn där ena förlossningen tog 2 timmar och den andra 3 fast jag inte var tillräckligt öppen för att kunna krysta ut en 5-kilos unge.. jag har levt med min ledvärk sen 14-års ålder.. så mjo, jag tål smärta. Men den här smärtan, den är äcklig!

Iallafall, jag fick nog och vi åkte in till akuten igår. Fick ett anfall i väntrummet (så lämpligt!) och fick hög prioritering. De 10 minuterna vi väntade kändes som tre timmar och den söta lilla tanten som satt mitt emot i sin rullstol och hade väntat i två timmar tittade på mig med en tår i ögat.
Urinprov lämnades direkt och sen fick jag en säng. Urinen skrek njursten och hade en del blod i sig, tog inte lång tid förrän sköterskan stack en nål i min skinka och sprutade in smärtstillande. TACK GODE GUD FÖR DEN!!
Efter bara några minuter kände jag hur smärtan började domna, underbar känsla.. nästan så jag hade glömt hur det kändes!
Läkaren kom in och pratade lite grann och förklarade hur kroppen fungerar och vi kom fram till tillsammans att det inte går att ordna med en tidigare operation men att jag inte kan ha det såhär. Jag fick ligga kvar en stund till (den stunden utvecklades till nästan 2 timmar!) och sen kom han in och berättade att han fixat ett recept med tramadol. Tacktack sa jag och vi började packa ihop våra grunkor.

Helst hade jag velat stanna kvar och få fler sprutor i skinkan, men icke! ;)
Åkte hem och möttes av glada barn som saknat mamma & pappa maaaaassvis! (dom märkte nog inte ens att vi var borta!)

Sprutan höll ganska länge och eftermiddagen och kvällen hemma var lugn. Tog en tramadol när jag la mig eftersom ett anfall var på g, det klingade av men jag vaknade bara ett par timmar in på natten av ännu ett, en tramadol till.

Haft ganska ont idag, och tabletterna har inte hjälpt. Käkar nu 8 alvedon, 3 diklofenak och 3 tramadol.. sista diklofenaken jag tog i eftermiddags har hållt sig lääääänge och håller på att sluta verka nu känner jag. Blir mer och mer intensivt. Man kan jämföra det ganska mycket med värkar, och varje anfall som en mindre förlossning förrutom att man inte får ut ngt gott av det. Smärtan är helt sjuk!
Känner fortfarande av senaste tramadolen, i huvudet. Helt waako och hänger inte riktigt med haha.
Innan jag lägger mig för natten (eller nu snart när jag inte pallar mer smärta) ska jag svälja ner ytterligare en tramadol och två alvedon på det. Hoppas det funkar så jag får sova lite inatt.
Var själv med barnen några timmar idag och hade då tagit tramadol, var ingen höjdare eftersom jag satt och somnade Men det gör jag inte om!
Tycker bara så synd om Alicia som tittar på mig med skräcken i ögat när jag ligger i soffan och gråter mig igenom ett anfall… vill inte att hon ska behöva se mig sån