Har en skitdag idag, ingenting funkar som det ska och ingenting blir som jag tänkt… och tårarna bara rinner.. Hjälper ju inte för fem öre att få en massa onödiga pikar heller.. Men så är det väl.
Jag VILL inte ha det såhär, varför kan ingen förstå det? Jag har inte VALT att må som jag gör och inte klara det friska, normala, välmående människor klarar. Fattar ni hur det känns att behöva stanna inne medan barnens pappa tar med dom ut på pulkaåkning? Att få ett nervöst sammanbrott av att gå utanför dörren för att lämna på dagis 200 meter bort?

Så otroligt trött, både fysiskt och psykiskt. Jag VILL känna glädje och vilja fira jul…

Och liten Kevin fortsätter att kräka :O Lille plutt <3

Vill sova, efter två timmar osammanhängande sömn inatt så är jag lite smått sliten känner jag… men vem bryr sig egentligen?

Och julklapparna är långt ifrån klara, yeeeey.

Ursäkta det deppiga, men sånt är det nu.