Lill-fredag.
Om det nu är lill-lördag om onsdagar.. så borde det bara lill-fredag idag? Eller hur?
Var skitjobbigt imorse. Kände av det redan när vi skulle börja göra oss redo för att gå. Ångesten & paniken bara växte och växte för varje meter som vi sen närmade oss dagis. Igår lämnade jag ju henne utomhus med blandade känslor. Fördelen där var att inte känna mej “instängd” som i en hall.. och med värmen. Kroppen avger ju supermycket värme redan när man mår såhär. Alla andra går i vinterjackor och jag kommer i linne & tunn träningsjacka och svettas!
Men iallafall. Parkerade vagnen utanför och håvade upp Kevin som var så nyfiken på vad som skulle hända. Öppnade och släppte in Alicia med orden att hon skulle ta av sig ytterkläderna. Eftersom jag ville att det skulle gå lite fortare så hjälpte jag till haha En fröken kom och hälsade och gick. Alicia krånglade och hela lämningen tog längre tid än vad jag räknat med.. men jag stod kvar. En annan fröken kom och frågade Alicia vilken verkstad hon ville vara i och jag sa hejdå. Alicia pussade på både mig och Kevin och satte sej i fönstert och vinkade och såg ledsen ut, så jag öppnade dörren igen och frågade vad det var och då slängde hon sig runt halsen på mig och sa “mamma ja kommer sakna daj tretusenåtta gånger”
Behöver jag säga att jag gick därifrån med ett leende på mina läppar? Älskade unge!
Det går inte fort, men det går frammåt.
Etiketter
Bloggarkiv
- juni 2013 (2)
- maj 2013 (28)
- april 2013 (40)
- mars 2013 (64)
- februari 2013 (66)
- januari 2013 (69)
- december 2012 (89)
- november 2012 (56)
- oktober 2012 (64)
- september 2012 (122)
- augusti 2012 (1)

3 kommentarer:
ja här blev de taco eftersom de kan ju va som du sa ;) så tack för hjälp med övertalningen haha. skönt det går framåt ! /nathalie
Vad duktig du är! Varje litet steg är ju trots allt en bit på väg och det kommer säkerligen kännas bättre ju fler gånger du "utsätter" dig för det jobbiga.
Jag har massor med saker som jag är livrädd för att göra (som att träffa nya människor, göra sånt jag inte "brukar göra", jag blir nervös för det mesta osv) och varje gång jag utsätter mig blir det mindre jobbigt till nästa gång.
Kämpa på! Jag tror på dig :)
Starkt jobbat! Du är en fantastisk mamma som gett dig sjutton på att du vill klara det, och en fantastiskt stark person :-)
Skicka en kommentar