,Har fått höra en del nu sen jag “gick ut” med hur jag mår. Ja, jag lider av panikångest, extrem stress som orsakar yrsel, möjlig depression och social fobi.
Har fått många fina sms, mail kommentarer och pm om att jag inte är ensam, att det finns fler som har det eller har haft det som jag.
Sen har jag fått lite annan respons med. Vet inte hur jag ska se på den.
Någon menade på att jag borde ta mig samman, jag har ju två barn att tänka på.
En annan tyckte att jag skulle fokusera på det positiva i livet, inte det negativa.
Någon tyckte att det var konstigt att fel personer i en familj kunde bli psykiskt sjuka på så kort tid.. (denne måste veta vilka vi är)
En annan sa att jag var pinsam som skrev ut hur jag mår, för alla mår väl dåligt (?!)

Listan kan tyvärr göras längre, men jag ska skona er från det.

Tyvärr är detta lite anledningen till min bloggfrånvaro just nu. Jag vill skriva om hur jag mår, för min egen skull främst. Min blogg är, och har alltid varit, som terapi för mig. Men sen vill jag även vara så öppen och ärlig eftersom det kan finnas andra som mår som jag, men ännu inte förstått varför..
Att må som jag gör, sätter mååånga hinder i en vardag som borde vara simpel. Alla är vi stressade i dagens samhälle, men min stress leder till att jag blir så yr i huvudet så det känns som jag konstant står på en båt.. i en storm.

Jag har inte valt att må såhär, men jag har äntligen sökt hjälp. Jag förstår varför jag mår som jag gör. Det beror inte bara på en sak, utan många. Jag vet inte vart det började, men någon dag ska jag nog få veta. Jag har mina misstankar, men dom håller jag för mig själv.
Det är inte BARA att rycka upp sig och göra normala saker. Det fungerar inte så!
Bilolycka, svek, otrohet, bröstcancer, dödsfall, dödsfall, ledvärk, leukemi, separation, hjärtfel, missfall, missfall, dödsfall..  ( allt i fel ordning) listan kan göras lång.. och jag vet, det finns dom som har det värre.. men nu handlar detta om mig. Det är inte bara saker som drabbat mig direkt, utan även indirekt – någon nära.

Att jag inte följer med Anders och ungarna någonstans, att jag inte går till affären, att inte klara av att gå på ett kalas, att ha ångest inför julafton.. jag har inte valt det och jag kan inte BARA ta mig ur det.

*andas ut*