Telefonen ringde imorse, det var Neurologen Lars som undrade om jag hade tid en stund. Var hos honom förra året och remiss skickades vidare till Lund men fick avboka på grund av graviditet två ggr. Han undrade hur jag mådde, och vad som händer. Jag berättade hur jag mår, hur “sjukdomen” yttrar sig och han undrade om jag vill ha hjälp. Ja tack, svarade jag. Och han menade på att han inte kan ge mig den hjälpen för jag är inte sjuk på det sättet. Jag frågade vad han menade, och ha sa att en av hans kollegor på kuratorsenheten kommer att skicka ett brev till mig via Mina Vårdkontakter inom någon timme. Jag frågade om han verkligen tror att det är rätt, och han var säker. Jag är inte sjuk i kroppen neurologiskt, jag är sjuk i själen. Hårda ord… men jag tror han har rätt. Tror.

Gick någon timme sen fick jag sms om att jag hade ett nytt meddelande i mina vårdkontakter.
Fredagen den 28 ska jag alltså till en kvinna på kuratorsenheten.
Ser fram emot det, och ser inte alls fram emot det.
Så, nu måste saker lösas med hur jag ska komma dit.. barnen osv.

Skitnervös.